söndag 14 juli 2013

Kunde jag vara tyst i yttrandefrihetens namn?

Anonymous Sweden

Jag deltog i en motdemonstration Mot Fascisterna i SDL  . Eftersom min grundsyn är att jag står för yttrandefrihet och rätten att demonstrera, samt att få göra sin röst hör i Sverige, så hade jag bestämt att jag ej skulle störa SDL och detta gick allt bra ett tag. 

Sedan hände något i mig som gjorde att jag tog steget till att höja min röst mot  fascism och rasism. När olika politiska krafter går ihop och enar sig runt att vi ska bejaka ett multikulturellt Göteborg och Sverige, då väcker det en sådan stark känsla inom mig. När aktivister lägger sina meningsskiljaktigheter åt sidan och enar sig över att alla är viktiga i vårt land och att fascism ej är okej.

Har lite funderingar om hur grupptrycket påverkar mig som individ och känner mer att det är den positiva kamplusten som vaknar tillsammans med övriga aktivister. Fast samtidigt är det ju lika för dem vi demonstrerade emot, även de sluter sig samman i en form av enighet som växer ur en grupp med likasinnade, grupptryck och en känsla för varandra? Vi finner ju våra grundåsikter genom vänskap och kompisar, det gör ju även den högerextrema sidan samt Sverigedemokraterna.

Min insikt är då att påverkan genom samtal kanske vinner i längden? Kan jag då känna av en känsla av att jag gjort något idag som går emot mina egna grundprinciper? Visst finns känslan där och den är för mig viktig att känna på och fundera vidare i, hur mitt tvärpolitiska arbete ska se ut i fortsättningen på nätet som nätaktivist och i verklighetens aktivism. För visst kan jag finna andra sätt att verka för ett multikulturellt Sverige om jag anstränger mig att i vardagens möten visa att du är okej och jag är okej som vi är oavsett om jag är en finne född i Sverige och du är.....den du är.

Foto: Dana Orkideh Mohseni






Det är bara att följa poliser och hästar, så finner jag platsen för demonstration





Lägg till bildtext



Mollgan

Mollgan får sjunga Civil Olydnad, som gällde för mig idag, när jag höjde min röst för att tysta fascisterna idag. Samt att jag ångrar inte att jag var med idag, är verkligen en upplevelse rikare i mitt liv.







Islamfientliga SDL:s möte på Götaplatsen stördes av kraftiga burop, talkörer och visslingar från motdemonstranter. skriver GP

Polis skingrade motdemonstranter, skriver Aftonbladet


RS Göteborg skriver detta
Vad vi behöver är enighet i arbetarrörelsen mot rasism och fascism, för fackliga och demokratiska rättigheter åt alla.
En politik för arbete och bostad åt alla och upprustad välfärd.

6 kommentarer:

  1. hej! jag var också på demonstrationen, och tror inte att vi "tystade" sdl på nåt sätt. visst var bu-ropen stundtals en kompakt ljudvägg -- där vi stod -- men jag är övertygad om att sdl borta på andra sidan götaplatsen kunde höra sina talare helt utmärkt. (för övrigt hade du ju kunnat sätta sig runt ett cafébord och samtala, med tanke på deras antal och utomståendes intresse ;-).)

    sedan är det för mig personligen lite klurigt med "yttrandefrihet" och "påverkan genom samtal". den förstnämnda har och bör ha vissa begränsningar (var går de gränserna??) och när det gäller samtalen... tja... kanske är det just "samtal" som kan fungera? allvarliga, ärliga, förtroendefulla på tu man hand (om man nu har en sådan relation till ngn. med dessa åsikter). för diskussion och debatt med fascister fungerar inte! det går inte att diskutera med någon som inte är öppen för rationella argument eller för tanken att allas intressen ska vägas lika tungt. och det är ju tydligt att dessa grupperingar appellerar till känslor med hjälp av bilder som de målar upp -- det handlar om propaganda som påminner om reklam, snarare än om rationell argumentation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättetack för din kommentar, yttrandefrihet har ju genom lagen vissa gränser, där är ju det svåra att för lagen att kunna hänga med, när mycket av yttrandet sker på olika nätsajter, att hinna med och se, anmäla utreda och eventuella straff är nästan omöjligt.
      Jag har ju själv tagit ställning för nätets och den politiska aktivismen i verkliga livet ska vara i positiv form. Så därför känner jag att det är viktig att stanna upp och fundera om jag verkar för en positiv känsla på nätet och i verkligheten.

      Radera
    2. tack för svar! nej, det är klart att det är svårt för lagen att "hänga med".
      "positiv känsla" -- ja då förstår jag dina funderingar i blogginlägget bättre. jag tycker att det generellt rådde en väldigt positiv stämning i söndags, men det är klart att bu-rop och slagord som "dra åt helvete" inte är direkt "positiva". måhända behövs det lite av varje...

      Radera
    3. Stämningen var helt okej, annars hade jag nog dragit mig undan. Det var gemenskapen som fick mig att stanna. Jag skrev på Twitter att jag kände hat mot fascister, fast det är ju en rädsla jag har emot de svarta krafterna. Värre för mig är smygrasism som finns inom alla partier. När individer pratar om dom där....och det är olika grupper som är dom där, beroende på vem en pratar med. Visst behöver vi lite av varje och att så många ställde sig i värmen och kämpade för det goda är enormt stort.

      Radera
  2. (menar naturligtvis "hade DE ju kunnat sätta sig runt ett cafébord")

    SvaraRadera
    Svar
    1. *ler gott* Ingen fara, bättre att skriva lite fel än att vara tyst.

      Radera